Your doing something that they´re not.
Jag är så glad över mig själv. Genom långa perioder i mitt liv har jag varit med om jobbiga tider med familjemedlemmar och andra. Jag har alltid litat och haft mig själv när allt annat varit galet, även om jag var rädd för att stå upp för mig själv inför vuxna när jag var liten. Men hur många gör det i ung ålder liksom?
"What doesnt kill you only makes you stronger" är verkligen sant. Jag hade inte hållt med om det förr medans jag levde igenom det men nu håller jag så med! Hade jag inte varit med om allt jobbigt så hade jag nog blivit upprörd och ledsen av småsaker. Till exempel i skolan när vissa småtjaffsar och är helt tyst men tar väldigt illa vid sig. Jag vet såklart hur det känns but i look past that eftersom det är ingenting jämfört med annat jag varit med om. Jag uppskattar det mesta och de flesta så mycket mer och visar det gärna. Bara att jag levt igenom hårda tider och jobbat mig uppåt visar vilken stark person jag är när det väl gäller. Självklart så hade jag ju inte varit mig just nu heller utan alla motgångar.
En sak jag försöker ändra på är att när jag väl blir sårad eller arg så märker jag det inte förräns ögonblicket är över och jag inte hunnit stå upp för mig själv om någon sagt något taskigt. Jag ältar då händelsen om och om igen och ångrar att jag inte sagt ifrån. Vissa säger elaka saker på ett naturligt sätt så man förstår verkligen inte vad de menat innan man går igenom vad de sa efteråt.
Som när en tjej helt öppet frågade en väldigt osmart och elak fråga och jag märkte inte ens hur taskigt det var innan jag var påväg hem och fick ont i magen och efter det blev arg. Jag valde att inte ta upp ämnet igen, istället känner jag ingen som helst respekt för henne längre och är helt okej med det, det är ju den personens lost. Jag vill ju endå inte omringa mig av sådana personer, och skönt är väll det!
Så vet ni någon eller några kompisar som helt enkelt suger energin ur er eller efteråt ger er en olustig känsla så skit i dem! Kompisar ska göra en glad och som mamma sa "lyfta upp en, inte tynga ned en" och det är så sant, för det är verkligen värt att skrota så kallade kompisar som kanske inte ens märker det själv eftersom att deras sätt att ta sig igenom vardagen är genom att diskret med säkert få andra att må dåligt.
Och tjejer... Sluta hata andra för att dom är snyggare, coolare, snällare, populärare eller roligare än er. De som fryser ut eller snackar skit om en tjej utan att ens känna den handlar om ren avundsjuka. Det brukar jag trösta mig med om någon någonsin är taskig utan anledning. För i slutet handlar det om osäkerhet från deras sida. Du har något som inte de har.
Till och med om nån verkligen har ett dåligt beteende, är det verkligen värt att upplysa eller prata om den personen? Det är onödigt bekymmer som jag inte vill ha omkring mig eller veta av.
Va ditt eget ljus och kom ihåg att du alltid kommer ha dig själv!
"What doesnt kill you only makes you stronger" är verkligen sant. Jag hade inte hållt med om det förr medans jag levde igenom det men nu håller jag så med! Hade jag inte varit med om allt jobbigt så hade jag nog blivit upprörd och ledsen av småsaker. Till exempel i skolan när vissa småtjaffsar och är helt tyst men tar väldigt illa vid sig. Jag vet såklart hur det känns but i look past that eftersom det är ingenting jämfört med annat jag varit med om. Jag uppskattar det mesta och de flesta så mycket mer och visar det gärna. Bara att jag levt igenom hårda tider och jobbat mig uppåt visar vilken stark person jag är när det väl gäller. Självklart så hade jag ju inte varit mig just nu heller utan alla motgångar.
En sak jag försöker ändra på är att när jag väl blir sårad eller arg så märker jag det inte förräns ögonblicket är över och jag inte hunnit stå upp för mig själv om någon sagt något taskigt. Jag ältar då händelsen om och om igen och ångrar att jag inte sagt ifrån. Vissa säger elaka saker på ett naturligt sätt så man förstår verkligen inte vad de menat innan man går igenom vad de sa efteråt.
Som när en tjej helt öppet frågade en väldigt osmart och elak fråga och jag märkte inte ens hur taskigt det var innan jag var påväg hem och fick ont i magen och efter det blev arg. Jag valde att inte ta upp ämnet igen, istället känner jag ingen som helst respekt för henne längre och är helt okej med det, det är ju den personens lost. Jag vill ju endå inte omringa mig av sådana personer, och skönt är väll det!
Så vet ni någon eller några kompisar som helt enkelt suger energin ur er eller efteråt ger er en olustig känsla så skit i dem! Kompisar ska göra en glad och som mamma sa "lyfta upp en, inte tynga ned en" och det är så sant, för det är verkligen värt att skrota så kallade kompisar som kanske inte ens märker det själv eftersom att deras sätt att ta sig igenom vardagen är genom att diskret med säkert få andra att må dåligt.
Och tjejer... Sluta hata andra för att dom är snyggare, coolare, snällare, populärare eller roligare än er. De som fryser ut eller snackar skit om en tjej utan att ens känna den handlar om ren avundsjuka. Det brukar jag trösta mig med om någon någonsin är taskig utan anledning. För i slutet handlar det om osäkerhet från deras sida. Du har något som inte de har.
Till och med om nån verkligen har ett dåligt beteende, är det verkligen värt att upplysa eller prata om den personen? Det är onödigt bekymmer som jag inte vill ha omkring mig eller veta av.
Va ditt eget ljus och kom ihåg att du alltid kommer ha dig själv!
♥
Kommentarer
Trackback
